Äntligen damp den ner i vår brevlåda! det som vi gått och väntat på sen i september.
Nu blir det en kväll framför tv:n för att spana in filmen som vår guide Janne har gjort om oss och våran resa i USA.

Jag har gjort en liten film på 1 timme och en kvart om vår resa i USA Route66
Se den här:

Här kommer en länk till lite foto som våran guide och hans fru har tagit.
https://r66usa.shutterfly.com/2013/11361

Det kunde gått lite illa när vi skulle flyga hem.
När vi satt och väntade på att boarda planet i LA så gick det ut ett antal meddelande om att planet håller på att servas och till slut så blev det att det skulle bli så försenat att vi skulle få stanna i London typ en dag för att ta nästa plan hem, men att dom skulle stå för allt.
Nu blev det som tur var inte så, bara en timmes försening som dom nästan körde ifatt.
Istället fick vi springa igenom Londons flygplats på ca en timme istället för nästan två, men vi hann så nu är man hemma i sin trygga lugna boning igen.
Men imorgon kör vi till Göteborg men då med bil 🙂 Har ju inte fått hem Ultra Gliden än 😛

Här sitter vi med delade känslor, en sida av oss vill åka hem och en vara kvar här.
Just nu sitter vi på LAX = Los Angeles Airport och väntar på att planet ska bli färdigt så vi kan gå ombord men det är en timme kvar 🙁
Sen väntar en rätt lång resa hem via London, men den får man väl försöka sova sig igenom.

Idag for vi iväg med discobussen och en svart limo som vi hamnade i 🙂 .
Vi blev avsläppta på Santa Monica Beach och gick ut på piren där det ligger en massa affärer, restauranger och ett litet nöjesfält.
På denna brygga så avslutas Route66 med en skylt med texten ”End of the trail” och där var vår resa slut.
Ja inte riktigt än! vi vandrade längs stranden ca 7 kilometer innan dom flesta shopping affärerna tog slut uppe vid venice beach.
Bussen hämtade oss där och vi drog tillbaka till hotellet för att pusta ut lite innan det var tid för samling och gruppens sista måltid tillsammans.
Måltiden blev bara strul och som slutade med att vi alla bara tog gratis vatten till maten.
Janne hade ringt och kollat pris för maten och gjorde då en insamling så att vi skulle slippa lite extra avgifter såsom tips och skatt, vi betalade alla 10 dollar var i bussen dit, så skulle vi beställa egen dricka i baren.
Men väl där så gick inte detta och det gick som det gick, vatten till maten!
När vi gick där ifrån för att ta oss till hotellet och dricka öl där istället så kom servitören springandes efter oss och sa att vi betalt för lite.
Vi berättade hur läget var men han gick och hämtade managern och vi sa som det var till henne också och att det var sista gången route66 kom dit där, då gick dom och vi stack.
Nu förlorade dom ca 800 gäster på ett år då arrangören kommer att välja en annan restuarang nästa år, Dom kunde bara sagt sorry och gjort som vi ville!
Tillbaka till hotellet för en sista samling/ öl drickning/ vitsdragningar/ tal/ Utmärkelser till vissa/ pris utdelning och diplom utlämning.
Nu är det bara att packa ihop inför resan hem imorgon, men först ett stopp  på Manhattan Beach (ett varuhus) för en sista desperat shopping runda innan vi kliver på flyget 🙂
Där var ju lite plats kvar i ena väskan och det får det ju inte vara, eller?

Idag hade vi sovmorgon och skulle inte iväg förrän klockan nio och då med buss in till Hollywood.
Först var vi inne i city och kollade lite innan vi åkte upp till Universal Studio för att kolla in alla häftiga saker som finns där.
Den första turen vi tog var world famous studio tour, ett tåg som tog oss runt ibland alla inspelningsstudiorna.
Lite längre fram på denna tur kom vi in där dom har olika byggnader från olika tidsåldrar och ställen i världen.
Det fanns två olika tillfällen som vi åkte in i en stor hall som dom spelade upp olika scener i och det var skit häftigt med dunder o brak och vatten, tankbil och ett tåg som rusade ner emot oss.
Nästa tour var Waterworld som är uppbyggd efter filmen med Kevin Kostner.
Där blev vi varnade för att vi kunde bli blöta och att det kunde vara höga explosioner och ja! vi blev blöta och det small bra men skithäftigt.
Efter detta så gick alla skilda vägar för att titta på vad man själv tyckte om.
Klockan sex så träffades vi igen på Hard Rock Cafe för att käka och dricka lite tillsammans.
Kvällen tog slut vid niotiden då discobussen hämtade oss för en timmes hemfärd mot hotellet.

 Discobussen 

Idag började vår resa klockan 05:15!!! Gäsp! ner med väskorna i bussen och sen upp till sjunde våningen i garaget för att sedan åka ner till macken för lite frukost.
Kvällen innan hade någon vält två hojar på sidan, varför vet vi inte men dom klarade sig rätt hyfsat med lite skrapmärken.
Resan gick vidare i morgonmörkret på strippen genom Vegas med oss filmandes längst bak i ledet.
Nu på morgonen så var det 28 grader varmt vid hotellet men blev betydligt kyligare när vi kom ut i ”öknen”.
Men efter ett tag när solen dök upp kom värmen igen och då var vi inne i Californien som är våran slutdestination, snyft!
Resan idag gick mest på interstate vägar men efter en lång slingrande nerförbacke på 5% lutning så skulle vi svänga av till en bit av gamla route66.
Nu var det så att denna backe var rätt lång och mot slutet så gick det ut en lastbil från en rastplats.
Jag fick den precis innanför mig så jag gick ut i omkörningsfilen och drog på, Då körde dom andra som låg framför lastbilen av till höger så jag och Kenneth fick gasa på rejält och in framför.
Precis när vi gick av vägen så tänkte jag oj! där var kanske fler som hängde på oss? jodå så var fallet.
Tre stycken låg utanför lastbilen och missade avfarten, men dom tog nästa avfart som var en påfart och dom körde mot trafiken ner till oss som stod och väntade, det gick ju bra det med hehe!
När vi närmade oss Los Angeles så kom även trafiken med upp till sju filer som mest när alla avfarterna kom annars så var det fyra-fem filer.
Vi stannade och hämtade oss lite innan sista ettappen och då säger Janne att denna sista bit är den farligaste på hela resan, upps!
Vi började köra igen och hamnade ganska omgående i köer som segade sig fram.
Inte blev det bättre när vi skulle byta filer och då inte bara en fil, helt plötsligt var det motorcyklar överallt och runt alla bilar, men som sagt dom är snälla och släpper fram oss.
Väl framme vid Harley butiken rent genomsvettiga så blev det gratis öl från vår buss och det firades lite.
När detta kalas var färdigt så klev vi på bussen som skulle ta oss till hotellet och där är vi nu och sitter och dricker öl i baren efter kvällsmaten, skål!

2887 miles = 462 mil

Idag torsdag så åkte alla på olika ställen, vi tog bussen till Premium Outlet och shoppade järnet ända till klockan blev typ halv tre på eftermiddagen!! ojdå!
Bussen igen till hotellrummet för att kasta av alla saker och till bussen igen för att göra Las Vegas Strip.
En helt otrolig stad med alla dessa hotell/ Casino som är enorma och alla byggnader som föreställer olika ställen i världen.
T,ex Venedig med broar, gondoler, vatten och kända byggnader. Sen är det ju inte fel att titta och lyssna på hotell Belaggio med sitt vatten spel på en enorm bassäng som ligger framför hotellet.
Ja det går inte att beskriva allt detta, det måste upplevas och då fattar man det ändå inte hur vackert och enormt stort allt är.
Vi käkade på Harley Davidson Cafe på kvällen allihopa, ett häfigt Cafe med en stor Harley som sticker ut genom väggen ovanför ingången.
Inne i cafe´t så går givetvis allt i Harley style, t,ex att det åker runt en massa hojar på en kedja i restaurangen ovanför oss när vi käkade, riktigt coolt!
Vi spelade givetvis lite inne i Monte Carlo Casinot och jag kan tänka mig att man lätt kan fastna och bli spelberoende, men vi klarade oss och gick och drack öl för vinsten.
Bussen hem till hotellet var överfull och det blev nästan slagsmål mellan några när vissa försökte tränga sig före 🙂 alltid kul att höra vissa damer (mörkhyade) när dom skäller på varandra.
Men en halvtimma senare kom vi ändå fram till hotellet och kunde duscha och slänga sig i sängen, gött.
Blev inte riktigt som Baksmällan filmerna men det var kanske tur det!

Startade tidigt som vanligt från Williams, vi åt bara en liten frukost för vi skulle få frukost på ett bättre ställe en tre kvart bort.
Väl där så blev vi mottagna mitt ute på vägen av en dam från Norge som hade ett motell som hon drev och en liten servering.
När hon hälsat på alla mitt på vägen så klev hon upp på sin Harley och visade oss vägen dit.
När vi klev in så var det uppdukat med frukost till oss och ett liveband bestående av två lokala förmågor som spelade country musik för oss, mycket trevlig början på dagen med musik och dans.
På väg igen med lite småstopp i olika byar för att titta lite och shoppa som vanligt.
Nu gjorde vi en avstickare för att kolla på en westernstad och som låg långt ut i vad jag kan kalla öken! och värmen kom….
sista biten var på slingrande vägar som dom lagat med någon form av kall asfalt eller vad det heter och det var mycket sådant.
Nu är det så att när tempen är på denna nivå så blir den här lagning ganska mjuk, så när man tog kurvorna så gled hojen varje gång man körde på dom här lagningarna, kusligt men det gick fint.
Väl framme så gick det fullt med åsnor överallt och tiggde mat och fick dom syn på att man hade en liten brun påse så satte dom efter en direkt.
Vi käkade på ett hak som hade världens dyraste tapeter! Dollarsedlar! överallt!
Vidare igen och ett stopp på Hooverdam där det fotades igen innan vi drog vidare en kvart senare, nu var det riktigt varmt och det var kö hela tiden till våran is låda med öl, sportdryck och vatten, tempen stod på 47 grader.
I och med vi gick emot våran guide som sa att vi måste ta på oss, så tar vi av oss istället men förlorar mycket vätska när man kör, men vad gör man inte för att bli lite brun 🙂
Nu var det full fart den sista biten som tog ca 45 min till Las Vegas och väl framme så tankade vi och sedan upp i våning sju i garaget på hotellet där vi ska bo två nätter.
In i dushen för att bli lite fräsh och sen ner och få en liten bit mat, vi knallade ut från hotellet/ Casino och ut i värmen! gud det var säkert 30-35 grader fortfarande och klockan var runt åtta.
Tillbaka in i casinot igen och vi hamnade på en italiensk restaurang som var mycket trevlig och med god mat.
I samma hastighet som med körningen så hamnade vi i baren och drack lite där innan vi snabbt somnade in på våra rum.
Imorgon spelar vi!!

Nu äntligen är vi i Las Vegas. Uppdatering kommer senare med lite bilder.  Nu ska vi shoppa 🙂

Idag startade vi kvart över sju och tog riktning mot Grand Canyon.  En timmes resa så var vi framme vid deras airport. Vi flög helikopter ca en halvtimme för att sedan åka och äta middag.
Efter maten så drog vi ut till dalen för att kolla in så mycket som möjligt, detta mästerverk går inte att beskriva utan måste upplevas det är helt fantastiskt.
Vi stannade på ett ställe för att fota och filma med oss på en hoj i tur och ordning med dalen som bakgrund (blir nog fina kort).
Efter detta så var det fritt att göra vad vi ville för att sedan ta oss tillbaka till hotellet på egen hand.
Vi körde vidare till Dessert view som ligger en bra bit längre bort, vidare tillbaka igen så kom det två rådjur som gick lugnt över vägen mitt framför oss.
Nu ikväll hamnade vi på samma ställe som igår och drack öl och åt god mat och med en sångare som sjöng ” Get your kicks at route 66″ till oss :).

Idag var det nog den kallaste morgonen på denna resa hitills, men det skulle bli bättre ganska snart.
Idag har vi kört rätt mycket interstate pga att den ligger ovanpå route 66 eller så är den gamla legendariska vägen uppgrävd.
Vi åkte in i en nationalpark som heter Painted Dessert och där var det förbud att plocka upp någonting från marken för då fick man åka polisbil därifrån (alla klarade sig).
Där fanns det klippor som skiftar i många färger men tyvärr har det varit torrt länge så där ligger mycket damm på dom så man såg inte färgerna riktigt.
Vidare genom parken så tittade vi på träd som förstenats och så fotades vi ute på klippblock som hängde ut i luften ganska högt upp.
Det blev ett stopp i Winslow där vi tittade på en legendarisk korsning med målning och staty av en sångare som sjöng ”Standing in the corner”.
När vi närmade oss slutdestinationen för dagen och hade typ en timme kvar så mötte vi regnet.
Vi tog på oss regnkläder men det blev inte så mycket av det, för det värsta hann dra över.
väl framme på hotellet där vi ska vara i två dagar så träffade vi det andra gänget som åkte från LA till Chicago och vi ska ha gemensam middag ikväll.
Nu är vi tillbaka efter ”night on the town in Willows” en mycket trevlig lite by med mycket barer/ restauranger och musik.
Vi hamnade på en av dessa barer och fastnade där ända tills vi skulle käka tillsammans allihopa.
Där satt vi utomhus med segelduk ovan för oss och med mycket god mat och liveband som spelade helt gudomlig countrymusik.

Idag åker vi till Grand Canyon och ska flyga helikopter.  Gårdagens inlägg kommer till er morgondag onsdag. Nu är vi nio timmar efter er.

Idag har vi kört ca 40 mil och många stopp har det blivit.
Mat eller härliga kakor (stora o goa) har det serverats om vartannat känns det som, så det blir ingen kvällsmat ikväll bara öl..
Så nu till storyn om vad som hänt idag:
Vi körde från hotellet som vanligt vid sju tiden efter en mycket dålig frukost (sämsta hitills).
Mellan 20-25 grader var det nog i luften, härligt! vi drog iväg på interstate en bra bit innan vi svängde av till route66 men på interstate var det rätt kyligt så man ångrade sig att man inte tog regnjackan utanpå.
Landskapet som tornade upp sig i horisonten bestod av många berg som såg ut som dom hyvlat av så dom blev platta, riktigt fräckt.
Vi åkte vidare på som vanligt glassiga vägar och åkte till ett ställe som heter sky city.
Där åkte vi buss upp till ett sådant berg som bara har lodrätta bergsväggar och är oftast lite ovala och nästan helt platta upp till.
Där var en liten stad som akme indianer (kansle felstavat) bodde utan vatten, avlopp och el.
Vi fick en guidad rundtur i staden och sedan skulle vi gå ner!! jodå dom hade huggt ut trappsteg i bergets sandstenar men ibland var det riktigt högt och långt mellan stegen.
Här har våran guid blivit dödshotad utav några andra turmedlemmar, men det gick lugnt till här och alla kom ner hela.
Vidare för att äta på ett casino och där blev det buffé av alla sorters rätter, vi åt och drack så alla blev proppmätta.
Nu körde vi en liten stund och hamnade rakt in i en olycka med en likadan Harley som vi har som hade kommit lite för fort och inte fått stopp på den så den låg ute i gräset helt sönderslagen, (vet inte hur det gick med föraren).
Ett stopp på ett litet fik längs vägen där vi fyllde på vårt sockerbehov med en go kaga och kaffe.
Vidare igen och in i en liten by där mormonerna slagit läger för länge sedan och där fick vi en liten historia av en gammal man och hans familj inne i deras hus och garage och fick se hela hans samling av gamla saker.
Nästa stopp blev hos en annan indian familj långt ut i bushen, där fick vi se en indian dans utförd av familjens söner iklädda fjädrar och massa annat som dom klär ut sig med.
Sen fick vi mat och dricka som dom hade lagat till oss med en massa olika rätter och bröd.
Nu har vi checkat in på hotellet i Gallup och ligger på rummet och försöker smälta all mat vi fått idag.

Internet kom igång igen så här är storyn för lördagens händelser.

Idag började vi körningen direkt på interstate en bra stund och med en hastighet på ca 70-75 miles ca 110-120 km/h.

Här börjar dom långa och raka vägarna komma, men efter en stund tar vi av på en mindre väg som tog oss rakt norrut och som inte var lika stor och rak.
Nu började dom roliga kurviga vägarna igen, efter en stund gjorde vi ett uppehåll för en liten bensträckning och kissepaus.
Nu skulle det filmas för det skulle komma ännu bättre vågar framöver.
Janne satte en gopro kamera på släpet och Marie fich deras videokamera och då la vi oss sist för att kunna få några filmsnuttar därifrån också.
Det var som Janne sa att vägarna var riktigt fina och naturen var helt fantastisk, det kändes faktiskt som man körde i Mexico med alla dessa människor och hus typer.
Slutstationen på denna film tur var på ett litet fik/ gift shop som hade hundratals kolibri:s flygande utanför huset som vi stod och beundrade en bra stund.
Vi åkte tillbaka en bit ner till en liten by där vi åt Burritos, bruna böner och salsa, jättegott!
Nu fick vi en fråga om vi ville gå utanför schemat och åka upp på en topp som är 3360 meter hög och det ville nästan alla och så blev det.
Härliga serpentinvägar var det hela vägen upp både snäva och utdragna kurvor och härlig asfalt.
Färden gick i samlad trupp uppför i maklig fart, väl uppe så hade vi en helt otrolig utsikt över landskapet och albaqurkey där vi skulle övernatta i natt.
När vi gick ner till hojarna igen så sa Janne att vi ses nere på shellmacken i byn, jojo! det behöver han inte säga fler gånger 😉
Marie hoppade upp och vi drog iväg i full fart ner för backen och förbi alla som rullade ut från parkeringen.
Nu j-vlar ska Harleyn få gå och den skötte sig fint men efter en liten stund hade jag en Norsk knutte och ett annat par som hängde fast på mig som ett plåster.
Jag försökte skaka av mig dom men fast jag låg ner i kurvorna med fotplattorna skrapande i asfalten så hängde dom på mig.
Så var det hela vägen ner för berget och alla bilar slängde sig in till kanten för att släppa förbi oss.
Väl nere på macken så stod vi där och hade ett stort jäkla smile i ansiktet och bara skrek åt varandra att detta var skithäftigt och att man kan köra så med en stor tung Harley med passagerare på är inte klokt.
När vi lugnat oss och alla andra kommit ner så blev det typ en timmes körning till hotellet.
På vägen dit kände man dom varma vindarna slå emot oss, precis som när man öppnar dörren till en bastu för att gå in, otroligt varmt! 🙂
Framme på hotellet fick vi nyckeln till våra rum, slängde in sakerna tog en öl i släpet (som alltid ligger i isbad) och kastade sig i poolen där vi låg och hade det skönt tills vi skulle iväg och käka en bit.
Nu efter maten kl nio stod tempen på 92 grader alltså ca 32-33 grader Celcius, Grymt!
Godnatt! för det är upp 5:30 imorgon igen…..

Internet på hotellet fungerar inte som det ska. Så det blir nog ingen uppdatering av bloggen idag. Just nu sitter vi på en restaurang och ska äta lite kvällsmat. Så vi passar på att surfa lite här.

Nu på morgonen var det en hel del kallare och disigt nästan så man trodde det skulle bli oväder.
Men iväg på hojarna till HD affären för att hämta våran nu lagade hoj, men på vägen dit så får en av oss punktering.
Ganska lägligt får man ju säga, medans hojarna fixades, körde vi till Cadillac Ranch för att titta på bilarna som står nergrävda på rad ute i en åker.
Tillbaka till stan för att kolla in en häftig affär med kläder skor ja allt som man kan ha på sig.
Nu är vi i Texas så det gick till 100% i cowboy stil i affären, riktigt coolt var det.
När vi kom ut ur affären så var det nästan klarblå himmel igen och värmen börja komma, klockan var då runt nio på morgonen.
När vi körde vidare ut ur Amarillo så ändrades landskapet helt hållet till vida slätter och nästan ingen bebyggelse alls, bara route 66, interstate och tågbanan som följer oss hela tiden.
Vi stannade i en spökstad (som dom flesta städer är längs vägen) och där mitt i ett hus så finns tidslinjen, men ingen såg den!! så nu är vi åtta timmar efter er.
Vi har kommit halva vägen idag (1139 miles) och där fick vi hembakade kakor o kaffe i ett litet fik.
Landskapet blir mer och mer öde för varje miles vi kör och när vi gick in i New Mexico så började dom berömda bergen skjuta i höjden.
Värmen börjar komma nu och min temp på hojen sa att det var runt 110 grader och det är ca 42 grader, skönt!
När vi kom fram till hotellet så blev det ett dopp och en öl i poolen med regnet och åskan som mullrade lite längre bort.
Nu är vi i Santa Rosa och ska nu om en stund köra ut till en ranch som ska bjuda oss på mat (han startade att grilla imorse!!) vi ska kolla på westernridning med lassokastning och lite annat och så avslutar vi vid lägerelden.
Så vi får se om jag hinner få ut några bilder här i kväll annars kommer dom imorgon istället.
Nä nu ska vi på hojarna igen, up up and away…… Howdy!

Nu har vi kommit tillbaka till vårt hotell efter att vi varit ute på ranchen.
En underbar kväll med otroligt god mat som serverades av familjen, Far, mor, dotter och hennes två barn.
Vi fick en show i ”boskaps fösning” först med häst och andra gången så tog deras hund över och jagade korna och då gick det undan.
Vi testade även på att kasta lasso som visade sig inte är det lättaste och då hade vi ändå stillastående tjurar.
När vi red hem på våra stålhästar fick vi se en helt underbar solnedgång som var helt röd och som gick ner ibland spridda moln.
Vägen hem tog ca en halv timma, och där fanns inget hus på vägen heller bara betesmarker, buskage och lite klippor.

Idag har vi kört vidare genom Oklahoma och kommit fram till Amarillo Texas.
Dagen börjad lite små kylig som vanligt (lite under 20 grader) Långbyxor (alltid) T shirt, Tjocktröja och regnjacka på!!
Det är bara en tjej i gruppen som kör i shorts (ibland) men hon har bundit en scarfs över höger knä för motorn blir varm ja rent ut sagt j-vligt varm.
Färden gick västerut med många stopp på olika platser, ofta broar! och broar finns det i alla konstiga former och utseende.
Det är kusligt likt en västern film när man kommer ridande in från slätten och in i en nästan öde stad med bara låga byggnader och hälften av dom är övergivna och förfallna och ser likadana ut som på Billy the kid:s tid.
Det står även bilar, traktorer, lastbilar, ja allt som en gång har körts på usa:s vägar och bara skrotar nästan överallt, Märkligt!
Ute på landsbygden så varierar husens kvalite rejält, från hus som knappt man tror det bor någon i till fina palats.
Det som är gemensamt för alla husen är att det står minst två feta pick-up:er och kanske en lite mindre bil sidan om.
Sen har dom flesta tydligen en tävling i att samla så mycket skrotbilar, båtar, traktorer som bara står och rostar sönder överallt på deras tomter, detta är en mycket märklig syn när man far fram i deras stora land.
Vi körde tidigare på dagen in mot ett regnoväder men vi kom bara i utkanten av det så det blev några stänk.
Det negativa var att all jord i detta område är röd och iom det var blött på marken så är våra hojar nu inte svarta längre utan röda! men det kan väl vara läckert att ha röda flammor lite här och var.
Vi har även tagit sönder en andra hoj som dog mitt ute i ingenstans och givetvis ingen skugga bara sol och 30-35 grader varmt, men det var bara att lägga sig ner och sola medans alla på den stora interstate som går precis bredvid tutar och vinkar på oss.
Alltså ännu en gång så blir dessa människor helt ifrån sig när dom ser en harley dom tutar, vinkar, och släpper fram oss överallt.
Vi bytade hojen mot den vi hade med oss och så drog vi vidare genom Oklahoma.
Vi körde genom området där tornadon drog förbi, vi tittade på Runda ladan och vidare in i Texas där kläderna for av på oss för då hade kvicksilvret farit upp i över hundra grader! ja farenheit då 😉 ca 35-40 grader.
Nu har vi varit och ätit på The Big Texan Steakhouse som vi även bor på.
Här kan man få en gratis stek om man äter upp den och en bakad potatis på en timma, steken är bara på två kilo!
Nu ligger vi på rummen och försöker smälta allt kött vi tryckt i oss, ja några öl blev det också som vanligt.
Imorgon har vi sovmorgon då frukosten inte öppnar förren sju, efter frukosten kör vi en bit och ska shoppa lite, och det är kul 😉

Knappt man vet var man är men nu har vi kört från Illinois–>Missouri–>Kansas och nu är vi i Oklahoma

 Missouri
 En liten snutt i Kansas.
 Oklahoma Här är vi nu.

Dag tre!

Morgonen var lite varmare än igår när vi lämnade hotellet kl sju.
Resan gick på rätt så varierade vägar med tanke på både bredd och kvalite, från fyra ner till en fil, jämna och fina och till vägar med en hel del hål och gupp på.
Resan gick bra med rätt många stopp på olika ställen såsom häftiga broar och galna entusiaster som har gamla mackar som ser ut precis som förr, häftigt!
Hela gänget är lite shopping galna så det shoppas nästan på varje ställe som vi stannar på (tur vi har en väska till att lasta i).
Vi har inte tappat bort någon idag heller fast vi som är i svansen av dom 18 hojarna (Skånegänget! 8 st) har varit lite lost ibland när vi fastnat i rödljusen och dom kommer tätt ibland vill jag lova!
Vi stannade till på ett ställe där två bärgningsbilar står och dessa två har dom ritat av till bärgaren i filmen Cars.

När vi kom till Tulsa i eftermiddags så körde vi inom en HD butik/ service och rullade in vår söndriga hoj, dom trodde det skulle ta ca en timme.
Vi gick och tog en shake som skulle vara berömd och den var verkligen god.
Väl tillbaka så syntes det inte till någon hoj, det visade sig att det tog ca två timmar till innan dom hittade felet!! vid detta laget så hade dom slaktat en helt ny hoj för att testa delar! men fy vad dom jobbade på trots allt.
Efter vi fått hojen drog vi vidare i ca en och en halvtimma innan vi nådde hotellet, klockan hann bli lite över åtta så nu blev det dusch och skriva detta och snart sova..ZZzzZZz upp halv sex i morgon också………

Andra kördagen började med att väckarklockan ringde halv sex! upp käka, och packa ut packningen i bilen.
Körningen började kl 7 och det var ganska kyligt ända fram till runt nio då varma vindar svepte emot oss.
Efter första stoppet gick en hoj sönder (gick inte att gasa riktigt) så tillbaka in på en parkering, Janne meckade lite men det blev byte av hoj.

Väl vidare så gick det undan på småvägarna, runt 70-80 miles (110-130 km/h) Vägarna var väldigt bra idag men ibland så var det ett antal rätt stora gupp som gjorde att det small rätt bra i den Amerikanska stålhästen.
Ett stopp på Jesse James Hide out blev det och en rundtur på en ½ timme inne i grottorna som var riktigt mäktiga och häftiga.

Vi har kört ca 54 mil idag så nu ikväll blev det hämtpizza till hela gruppen som vi käkade vid poolen.
Har nog inte sagt det tidigare men Amerikanerna är otroligt vänliga mot oss.
När vi kommer med följebil (som kör först!!) och 18 hojar efter så stannar alla bilar upp och släpper fram oss och vi har inte stannat vid ett enda stopp tecken! typ blunda och gasa och hoppas det går bra 😉
Nä detta fungerar pga att dom stannar när dom ser oss och så vinkar alla snällt mot oss och tummen upp hela tiden från alla.
ca 32 grader har det varit idag men har inte känts så varmt idag som det gjorde igår, man vänjer sig snabbt! 🙂

Nu har vi tagit oss ca 35-40 mil söderut till Springfield

Upp tidigt för att efter frukost ta oss med buss till Harley butiken.
Där kvitterade vi ut vars en splitter ny HD maskin (18st hojar blev det).
Först en test runda sen rakt ut i rusningstrafiken i Chicago, jojo det gick ju fint det med! vi är ju vana förare av stora Harleys allihopa…..not.
Men men allt gick fint och vi tog oss ut ur staden och värmen började komma.
Allt som allt idag så har det gått jättebra, vi har bara förlorat halva gänget två gånger och ibland dom var vi med givetvis.
Ca fem timmars effektiv körning tror jag det blev idag så nu är vi i Springfield illinois.
Det var ett svettigt gäng som stannade och tankade för sista gången idag och sen till hotellet där vi slängde oss i poolen med en öl på bordet sidan om, Helt underbart.
Vägen har tyvärr varit väldigt full av hål och gupp men det har blivit bättre ju längre resan gått idag.
Så slutresultatet för dag 1 med hojen blir : Helt underbar!!

Idag var det Chicago som gällde för att se alla sevärdheter som finns.

En helt underbar stad med en helt otrolig arkitektur på hus, broar och vägar.

På kvällen blev det genomgång inför morgondagen då vi hämtar ut hojarna och börjar köra söderut.

Godnatt.

Det finns ett ställe på facebook som våran guide Janne uppdaterar live lite då och då på dagarna, fast då 7 timmar efter er i nuläget.

http://www.facebook.com/groups/route66usa/

Direct Live with August 1C 2013 Chicago to LA

Idag började vi våran resa mot USA på Kastrup och första ölen var ett faktum.
Vidare mot London Heathrow lite grann försenade, väl framme så blev det förseningar där med så tyvärr ingen öl där.
Nästa plan tog oss till OHare i Chicago och väl där så träffade vi på vårat gäng som skulle vara där en timme innan oss.
Gänget som åkt via Berlin fick inget bagage för det var kvar i Berlin, men men då blev det ju tid för en öl.
Bussen från hotellet hämtade oss och tog oss till Harley butiken som var riktigt häftig med många fräcka saker.
Där shoppades det hjälmar, skor, tröjor och mycket mer plus alla papper för hojen.
Nu ligger vi på hotellet och ska snart ner och käka lite innan det blir kudden som får sig en smäll.
Vi har nu varit uppe i 23 timmar så ögonen är lite grusiga och hjärnan mosigare än vanligt.

Äntligen är vi på väg.

Nu i skrivande stund så är det åtta dagar kvar!!! man får kanske börja leta fram resväskan.
Lördagen den 10 augusti drar vi mot Köpenhamn och vidare till Chicago med mellanlandning i London.
 
Här är två bilder som är tagna av gruppen innan oss och som är där nu.
Lou Mitchells ligger där Route 66 startar i Chicago och där vi kommer vara i ca tre dagar innan vi börjar vår resa ”to the west”

Här är följebilen som kommer att ta våra saker med på turen.

Hittade en lite rolig bild på den historiska vägen, håll till godo.

Times fly!

Nu äntligen är vi på rätt år.

När vi bestämde oss att vi skulle resa till USA och köra hoj, så kändes det väldigt avlägset.
Två år innan själva resan är lång tid, men nu är vi äntligen på rätt år.
Helt plötsligt känns det som tiden börjar gå fort till vi ska åka.
Men det kommer att bli kul och där är mycket som händer innan augusti.

Nu är sista delbetalningen gjord och ruskigt fattig blev man.

Inte och leka med den norska valutan när det är lite större summor som ska omvandlas.
Men men nu är det klappat och klart.
Nu sparas det för att kunna shoppa med glans i det stora landet i väster.

Här är affären där vi hämtar hojarna.
chicagoharley